24:7 vill ha demokrati, inte sifokrati

På årets sista kommunfullmäktige fattades det beslut om höjda partistöd. 24:7 var det enda partiet som gick emot detta.
Vår representant Ingemar Ericsson sa så här i sitt första anförande:

Då tog det hus i helvete bland partierna. Värst var Socialdemokraterna som kallade vår linje för ett hot mot demokratin.
Socialdemokraterna följde upp genom att deras lokala partichef Jeanette Kvist skrev i Hallands Nyheter. Det hittar du här.

Detta angrepp gjorde att jag behövde försvara vår linje och våra företrädare. Jag skrev ett svar och skickade till Hallands Nyheter. Men det har de inte tagit in. Därför publicerar jag texten här nedan.
Texten är avpassad för en insändare. Det finns mycket mer att säga om det svällande partistödet. Samhällsforskningen, statsvetenskapen, har studerat partistödets utveckling och ser samma mönster som vi i 24:7, en avdemokratisering i stället för mer demokrati. Och ja, vi tar gärna en debatt med socialdemokraterna. Välj tid och plats så kommer vi. Här kommer insändaren:

24:7 vill ha demokrati, inte sifokrati Det ursprungliga syftet med partistöd sades vara en garanti för demokratin, för partier som inte hade stöd av ett rikt näringsliv. Även vi i 24:7 anser att det fanns bäring i det argumentet, då. Men idag är det en helt annan sak. Dagens partistöd har blivit ett monster som faktiskt motverkar en demokratisk utveckling. I stället för att främja demokratin har det gjort att partierna i allt mindre utsträckning behöver sina medlemmar och gör partierna mer verklighetsfrånvända. Detta märks särskilt i partier av S-typ, dvs partier som tidigare hade ambitionen att vara demokratiska masspartier. Det offentliga partistödet uppgår idag till drygt fem miljarder varje mandatperiod och har gjort partiledningarna oberoende av sina medlemmar. Endast ca 4 procent av partiernas inkomster kommer idag från medlemsavgifter. I andra änden av repet ger det isolerade och maktfullkomliga partiledningar. Medlemsantalet i partierna har sedan 80-talet minskat drastisk, samtidigt har arvoden och pensioner ökat långt över den genomsnittliga arbetsinkomsten. Detta gäller särskilt inom Socialdemokratin. Vi har fått opinionspartier och valmaskinerier istället för demokratiska organisationer som bygger på folkrörelse och djupa rötter ut i samhället. Vi har fått en privilegierad politikerklass som, oavsett partifärg, umgås, kindpussas och dricker rosévin ihop med näringsliv, influensers,byråkrater, lobbyister med flera. S-ledaren Håkan Juholt gav dem ett namn: Klägget. Varumärkesbyggande partiledare, spindoktorer och interna mediaavdelningar har ersatt kontakten med folkdjupet. Svängdörrarna från politiken till näringsliv och lobbyfirmor är välkänd. I stället för seriösa samtal i befolkningen har vi fått opinionsundersökningar. Vi har fått sifokrati på bekostnad av verklig demokrati. Arbetarrörelsen slogs för demokratin och det är endast en frisk och stark arbetarrörelse/folkrörelse som kan verka som garant för verklig demokrati i vårt land. Bengt Johansson, ordf. Folkrörelsen 24:7, ersättare i kommunstyrelsen

Andelen medlemmar i partierna har
minskat kraftigt sedan 80-talet, samtidigt
som partistödet ökat kraftigt 

Bilden visar tydligt hur arvoden och pensionsförmåner för politikerna
har ökat kraftigt jämfört med den genomsnittliga arbetsinkomsten.