Pellerins margarinfabrik

Arbetarrörelsens tillväxt i den begynnande industrialismens barndom finns beskriven i en rad böcker, avhandlingar, fotoserier osv.

När människorna i allt större omfattning samlades i städerna för att arbeta i fabriker, levde de trångt, med mycket små ekonomiska medel. Sjukdomar härjade. I spåren av detta föddes också ett alltmer organiserat motstånd mot detta ovärdiga sätt att leva. 

Klassmotsättningarna tilltog. 

Detta skrivet som en mycket kort och grov förhistoria till inläggets egentliga syfte: Pellerins Margarinfabrik och en kokbok, skriven av Gerda Hallgren från Jönköping, utgiven av margarinfabriken och tryckt hos Elanders Boktryckeri 1925.

Kejsar Napoleon den tredje bekymrade sig över de eländiga levnadsvillkor den nya arbetarbefolkningen tvingades leva under. Förmodligen inte av några större humanistiska skäl, utan mer för att förebygga sociala spänningar i landet.

Han gav en ansedd fransk kemist i uppdrag att uppfinna ett konstgjort smör. Konstgjort smör skulle bli billigare och därmed åtkomligt för fattiga, och dessutom tänkte sig kejsaren också att minska krigsmaktens utgifter genom att byta natursmöret mot konstgjort smör.

Den franske kemisten lyckades och resultatet blev margarin, ett billigare,konstgjort smör som dessutom hade längre hållbarhet än riktigt smör.

Patentet köptes av Auguste Pellerin Senior. År 1869 anlades världens första margarinfabrik strax utanför Paris. Detta skulle bli starten på en helt ny bransch och en viktig del i den industriella utvecklingen. Det blev snart aktuellt att anlägga margarinfabriker i andra länder. Den första margarinfabriken i norden blev Christiania Smörfabrik. Andra fabriker anlades i England, t ex Southamptons margarinfabrik 1891.

Sveriges första fabrik byggdes och invigdes 1895, i Olskroken Göteborg och kom att heta Pellerins Margarinfabrik, Göteborg.

Auguste Pellerin Senior köpte alltså patentet men det var Auguste Pellerin Junior som blev företagets första tekniska direktör och den som blev ansvarig för öppnandet av fabrikerna i andra länder.

Detta blev en sådan succé att han erhöll den högsta utmärkelsen guldmedalj på Världsutställningen i Paris år 1900.

Dessutom erhöll han 1899 ”Chevalier du Mérite Agricole” (riddare af jordbruksförtjenstorden) och sedan år 1900 ”Riddare af franska Hederslegionen”.

Blev då margarinet de fattigas räddare? Nja, riktigt så enkelt kunde förstås inte fattigdom och inte så sällan ont om mat, undanröja de dåliga förhållandena. Till det krävdes kamp från arbetarkollektivet och samhällsutveckling.

Men visst bidrog margarinet. Om det råder ingen tvekan. En dåtidens auktoritet inom näringsområdet, professor Mörner från Uppsala, yttrade i en Pellerinbroschyr följande ord att margarinet: ”ur näringsvärdets synpunkt margarin är minst sagdt jemstäldt med natursmör, hvilket uttalande gäller för den billigaste såväl som den högsta margarinkvaliteten”.

Idag, när ett paket Bregott kan kosta 60 kr, ökar margarinkomsumtionen igen. Ska vi tacka Kejsar Napoleon eller ska vi förbanna och bekämpa den vanvettiga överklassen som gör sönder vår välfärd?

Gerda Hallgrens kokbok får jag återkomma till.

Mänsklig omvårdnad eller digital övervakning?

 #Varberg

På 24:7´s initiativ röstade oppositionen nej till besparingsprojektet "Digitalt först"

SMER-Statens medicinsk-etiska råd sa 2014 i sin utvärdering av AI-teknik i omsorgen så här:

”Vad säger det om oss som människor när vi låter robotar delta i vården av våra äldre? Är det inte en väsentlig del av att vara människa att vi tar hand om våra barn i början av deras liv och att vi tar hand om våra äldre i slutet av deras liv? Att stå i denna vårdande relation till andra människor är att vara människa. Det finns med andra ord en risk att teknifieringen av vården i djupet kommer att påverka oss som kännande och levande människor, och därmed påverka själva grunden för vår tillvaro.”

24:7 är givetvis inte teknikfientliga. Allt handlar om hur teknik används och vem som kontrollerar tekniken.

När man på fullmäktigemöten och kommunstyrelsemöten hör moderaternas hyllningsrop till AI som lösningarnas moder, så drar jag mig till minnes de galningar som på 60-70 talen sprang omkring med Maos lilla röda citatbok. Nu rusar Moderaterna runt runt med ett kretskort i handen och påstår att detta är lösningen på alla problem. Men det är en dimridå för att spara pengar och dölja personalproblemen.

Man ska vara mycket restriktiv med AI, robotar och digital övervakning inom omsorgen. Moderaterna vill göra detta för att slippa personalproblem, att folk flyr från vår omsorg på grund av dåliga löner och urusla arbetsvillkor.

På vårt initiativ röstade oppositionen nej till besparingsprojektet ”Digitalt först” i Socialnämnden.

Att ersätta den mänskliga kontakten för våra äldre är att bygga ett omänskligt samhälle. I det privatiserade vårdsverige kan förstås de med pengar köpa sig mänsklig kontakt. Ett sånt samhälle kommer vi aldrig att acceptera.

Höj lönerna, förbättra arbetsvillkoren och bygg billiga hyresrätter. Det är receptet för att få personal till omsorgen.

Teslastrejken som är påbjuden uppifrån visar ändå kraften hos en enad arbetarklass

Elon Musk

Teslastrejken har nu pågått i fyra veckor och ingen lösning är i sikte.

Vad kan man då säga om denna strejk som inte redan är sagt. Det ska vi återkomma till men först en liten enkel bakgrundsbild.

Facket IF Metall har försökt förhandla fram ett kollektivavtal med Tesla Sverige i flera år. Detta har inte gått eftersom Elon Musk och moderbolaget förbjuder Tesla Sverige att teckna avtal med facket.

Den berömda (eller ökända?) svenska modellen som har sin start och grund i Saltsjöbadsavtalet 1938, bygger på att facket får förhandla och skriva kollektivavtal. I gengäld garanterar facket arbetsfred. Det vill säga, facket garanterar att det inte blir några stopp för vinstjakten. Avbruten produktion är som bekant samma sak som stopp för inflödet av vinster.

För att kunna garantera arbetsfred blev den fackliga ledningen tvungen att på olika sätt inskränka demokratin inom LO-förbunden. Det gjordes på olika sätt men de viktigaste ingredienserna i denna odemokratiska soppa blev införandet av vetorätt uppifrån och ner. Beslut på lokal nivå inom fackavdelningarna, t ex att flera 1000 man på en fabrik beslutade om stridsåtgärder, kunde då upphävas av högre instans inom LO. Till detta kom skapandet av storavdelningar och sammanslagningar av fackförbund. Detta innebar att avståndet mellan medlemmar och fackledningar ökade och därmed minskade också den reella demokratin.

Detta och nyliberalismens segertåg över världen och Sverige har lett till att andelen fackanslutna minskar, att förtroendet för i praktiken oavsättliga fackledningar stadigt minskat.

Teslastrejken är beslutad uppifrån och långt ifrån alla strejkar.

Kollektivavtal och ett vettigt lägstagolv för arbetsvillkoren är en god grund och det stödjer vi i 24:7.

Med de sympatiåtgärder som andra fackförbund nu går in med, såsom stopp för lossning och lastning av Teslabilar i hamnarna, stopp för måleriarbeten, byggnadsarbeten och stopp för posthanteringen så att Tesla inte ens får ut sina beställda registreringsskyltar, visar på väldigt viktiga lärdomar. Och det är den vinkeln vi vill prata om, en vinkel som ingen annan tagit upp.

Detta ger Tesla rejäla problem och det visar i all enkelhet styrkan hos en enad arbetarklass.

För tänk lite, i 30 år har överheten förminskat den största klassen i Sverige: Arbetarklassen. Det har gått så långt att eliten rent av förnekar klassens existens. Syns inte, finns inte. Tankesmedjan Katalys har forskat en del på detta och kommit fram till att arbetarklassen, som alltså är de flesta människorna i Sverige, endast har ca 4 procent av medieutrymmet. När såg du en arbetare i tv som fick tala till punkt?

Vi finns inte och det rådande narrativet från överheten är att vi inte spelar någon roll.

Jaha? Men då spelar väl en liten strejk med sympatiåtgärder inte så stor roll, vi betyder ju inget, eller hur?

Istället visar denna strejk, där inte ens alla arbetare strejkar, den  potentiella styrkan hos en enad arbetarklass som står upp för sina intressen.

Tänk om facken skulle agera likadant när det gäller den katastrofala förstörelsen av svensk välfärd?

Tänk om facken strejkade och införde sympatiåtgärder när en kommun skär ner för de gamla, eller förstör barnens skolgång och utbildning genom de ständiga nedskärningarna? Tänk om? När en förvaltning förstör omsorgspersonalens arbetsvillkor med minutscheman…tänk om den förvaltningen utsattes för motåtgärder, ingen post, IT-teknikernas sympatiåtgärder gör att chefer och administration inte hade tillgång till sina datorer. Tänk om en rad fackförbund stödde personalen hos privata vårdutförare som plockar vinsterna till Caymanöarna samtidigt som våra äldre inte får riktig mat och tvingas ligga i sitt eget piss för att de inte får byta blöjor lika ofta som det behövs…tänk om facken stödde de gamla och personalen med stridsåtgärder?

Tänk om facken gick ihop och sa: ”Nu räcker det. Det behövs fler händer i omsorg och skola, bättre löner och arbetsvillkor. Men den svällande byråkratin behövs inte, den ska bort”. Påbörja denna process nu annars stannar vi Sverige.

Tänk om facken blockerade utförseln av maskiner när de norska ägarna till (den enda i Sverige) kexfabriken i Kungälv lägger ner verksamheten och flyttar österut, enbart av vinstskäl? Och gjorde samma sak när tyskarna köpte upp Sveriges enda ärtfabrik i Bjuv, enbart för att lägga ner verksamheten och koncentrera produktionen till centrala Europa?

Vilken kraft, eller hur?

Aktiespekulanterna har haft många fina år. När arbetslösheten ökar, ja då går aktiekurserna upp. Visst är det sjukt. Men tänk om elektrikerna helt enkelt stängde av strömmen till aktiebörsen?

Den där eliten, som går omkring och tror att de är guds gåva till mänskligheten, de skulle gå nakna om ingen arbetare tillverkade deras kläder, ingen kunde ens klippa dem om arbetarna höll inne med saxarna som de tillverkar, hungriga skulle de bli om bönderna slutade leverera mat, eller om chaufförerna slutade leverera till butikerna. 

Så där skulle vi kunna fortsätta uppräkningen av vad och vilka som egentligen ser till att vårt samhälle fungerar. Alla människor som går upp tidigt och sköter byggen, mataffärer, transporter, sjukvård, omsorg, skolan osv.

Här finns den verkliga kraften i vårt samhälle, om vi förmår komma samman och ta vår rättmätiga plats i samhället. Arbetarklassen är folkets majoritet.

Det arbetande folket behöver trygghet, billig mat och el, riktig demokrati och gemensamt ägande till vård, skola, omsorg, el, järnväg, landets råvaror i form av t ex skog och gruvor.

Värna den fackliga tanken. Kämpar vi inte för våra intressen är vi förlorade.

Vi kan, om vi bestämmer oss för det. Vill du? 

Sven Andersson (M) raljerade med skämt om vår budget

Sven Andersson (M)

#Varberg 
Sven Andersson raljerande i tidningen Hallands Nyheter om vårt och andra oppositionspartiers budgetförslag är inte förvånande alls. Hans inlägg kan du läsa här.

Den mest utsatta nämnden är ju socialnämnden och följdriktigt har den styrande alliansen satt den störste skämtaren som ordförande där.

För sett ur behovssynpunkt är alliansens ekonomiska politik ett sorglustigt skämt och givetvis kräver det att den störste skämtaren själv, tar hand om den nämnden.
   Då Alliansen skär ner verksamheterna och pressar personalen än mer, så blir det väl naturligt för dem att försöka håna 24:7´s budget som tillför de största tillskotten till undersköterskor, lärare, förskolan etc. Och detta utan att höja skatten, utan att belåna kommunen och utan att förstöra överskottsmålet.

Nyliberal privatiserings- och nedskärningspolitik, och enorm tillväxt av en ny parasitär byråkratklass, har lett fram till rena slakten av våra grundtryggheter i samhället.
   Det är detta som skämtaren Sven Andersson försvarar. Alliansens och byråkraternas handlingar följs upp att ett ny-orwellskt språk, där nedskärningar kallas utveckling eller omstrukturering.
   Där planeringen av borttagande av byråkraternas telefonnummer så man inte kan prata med dem längre, ja det kallar de högsta politikerna och tjänstemännen för ”utveckling av demokratin”.

Alliansen, och för all del även S och V, försvarar i grunden samma sjuka utveckling som i gamla Sovjet, där en orörbar nomenklatura levde gott på arbetande människors slit.

Den förre S-ledaren Håkan Juholt har gett den svenska nomenklaturan ett namn: Klägget.

Sven Andersson lär fortsätta att raljera och ”skämta”, och försvara klägget som lever gott på kärnverksamheternas bekostnad. Vi i 24:7 kommer att göra allt vi förmår för att organisera människorna till strid mot denna sjuka samhällsutveckling. 

Grön energi, framtid eller ekonomisk mardröm?

När aktierna i förnybar energi når botten, undrar analytiker: är det dags att köpa, eller är den gröna drömmen verkligen över?

Den rena, gröna energiomställningen har framställts som den enda vägen. Men är det ens möjligt att genomföra i en kapitalistisk global ekonomi?

Många sätter nu upp stora frågetecken och det verkar finnas fog för det också.

I väst, och kanske främst USA, krisar branschen rejält eftersom marknadsvärdet minskat med 10-tals miljarder dollar på ganska kort tid.

Det stora investeringsnamnet iShares Global Clean Energy ETF (Exchange-Traded Fund) har sjunkit i marknadsvärde med över 30% bara i år och totalt med 50% sedan 2021.

Invesco Solar ETF har minskat med drygt 40% under 2023 och First Trust Global Wind Energy ETF har förluster på 20% i år och hela 40% sedan 2021.

Vindenergijätten Orsted Blues aktier har rasar då det blivit känt att de skriver ner värdet på havsbaserade vindkraftsprojekt i USA med flera miljarder dollar.

Investerarna i den europeiska ekonomins motor Tyskland avvaktar och skakar på huvudet när de ser att den (orealistiska) planen för att trygga energiåtgången, består i att få fram hela 80% av elektriciteten via förnybara källor fram till 2030. Något som uppfattas som helt orealistiskt. 

Sabotaget av Nord Stream, något som inte kan kallas för något annat än miljöterrorism, har tillsammans med kraftigt stigande energipriser på grund av EU:s embargon mot rysk naturgas, och därpå stigande inflation, fått den tyska industrin på fall. Detta påverkar givetvis hela Europa.

Som lök på laxen fortsätter Kina att pumpa ut billiga alternativ.

Det innebär att EU:s mål om att ställa om från fossilt till fossilfri grön energi, byggt på egen kraft och industri, är mycket långt borta.

Den marknadsekonomiska effekten blir ett lågt och fortsatt fallande förtroende och därmed fortsätter investeringarna att minska. En farlig nedåtgående spiral för den som vill se en industriell och ekonomisk nystart för Europa.

Ur denna aspekt lever Sverige farligt. Den gröna energins intåg i Norrland kantas, inte bara av arbetsplatsskandaler, dåliga arbetsvillkor med mera. Dessutom kommer kapitalet oftast från multinationella aktörer. Dels innebär detta att Sverige frikopplar sig ännu mer som nation från kontroll och ägande av vår energistruktur, något som är förödande för trygga energileveranser inom landet, men det privatägda kapitalet puttar också bort nationens, och därmed folkets demokratiska möjligheter att påverka utvecklingen.

En nations infrastruktur, och dit hör givetvis energiförsörjningen, kan inte lämnas i händerna på det inhemska eller globala kapitalet som ju inte bryr sig om Sverige och dess befolkning, utan bara om möjligheterna till stora vinster.

Förvisso är Vattenfall den enskilt största energiaktören i Sverige och ägs till ca 70% av svenska staten men så länge Sverige deltar i det europeiska elhandelssystemet, som är skräddarsytt för stora aktörer och uttag av maximal vinst, så kommer osäkerhet med prissättning att bestå. Energisystemet är ur demokratisk synpunkt och trygghetssynpunkt, absolut inte lämpat för en fri marknad där vinsten står främst, en marknad som förra vintern ledde till skyhöga prishöjningar på el, som drabbar arbetarklassen i första hand men också små och medelstora företag.

Tryggade och förutsägbara priser inom Sverige, som borde kunna ligga på ca 50 öre per KW, är nödvändigt och fullt genomförbart. Blir det överskott kan den elen gärna säljas utomlands.

 

Undersköterskorna hotar med massuppsägningar – Iakttagelser från ett möte

 Där satt vi, i en rad uppe på en scen. Företrädare från nio partier var på plats, ditkallade av Undersköterskeupproret i Varberg.

Undersköterskeupproret i Varberg är för närvarande det mest lysande, mest organiserade och kämpande upproret i landet. Med över 1000 medlemmar i sin facebookgrupp, varav över 600 stycken är undersköterskor i kommunen, har upproret de senaste åren kämpat för vettiga arbetsvillkor mot byråkraterna i socialförvaltningen.

Det har under dessa år skrivits insändare, debattartiklar…undersköterskorna har ordnat namninsamlingar med stor uppslutning, protestmöten.
På första maj 2023 ordnade de en demonstration som samlade fler deltagare än de andra tågen gjorde - tillsammans.

Det handlar om vem som ska äga schemafrågan, personalen eller byråkraterna, det handlar om minutstyrningen, som är ett stort gissel för både personal och brukare, det handlar om vikarier och en administration som helt enkelt och över huvudet på personalen, tagit bort bemanningsenheten, och givetvis handlar det också om det urusla löneläget.

Kampen mot alla dessa försämringar har tagit olika former. Administrationen har inte backat i någon enda fråga och personalen har istället för att knäcka sig, blivit än mer sammansvetsad, än mer beslutsam och förbannad. Motsättningarna fördjupas.

Och onsdagen den 8 november hade alltså Undersköterskeupproret hyrt aulan på stadens gymnasieskola och kallat dit samtliga partier som sitter i fullmäktige. Och alla kom. Man fick ha två företrädare från varje parti.

Upplägget var att Undersköterskeupprorets ena ledare, Johanna Flack, gjorde en lägesgenomgång. Hon underströk allvaret genom att hota med massuppsägningar, något som var förberett för när hon sa detta så sträckte undersköterskorna i publiken gemensamt upp uppsägningslappar, förberedda för att lämnas in.

På plats var också företrädare för olika föreningar, anhörigföreningar, LSS, FUB, demensföreningen osv, som alla fick möjlighet att berätta hur de ser på läget nu. Samtliga lämnade en skrämmande bild och de befarade ännu större försämringar framöver, om den förda politiken inte ändrades.

Undersköterskeupproret är ju vana vid det här laget att politiker oftast är vältaliga pratkvarnar, som kan säga bra saker men efter det händer inget mer. Likadant har det varit med facket Kommunal, som under denna långa tid, fortfarande inte sagt rent ut att de stödjer undersköterskornas krav. Vad har medlemmar för nytta av ett sånt fack? Är inte grundtanken med facket att slåss för medlemmarnas intressen? Ett bättre sätt att göra sig irrelevanta i medlemmarnas ögon, är svårt att tänka sig.

Nåväl, Undersköterskorna hade, visa av erfarenheten av till intet förpliktigande pladder från politiker, förberett fem stycken frågor där de krävde ett ja eller nej från politikerna. En förfärligt besvärlig situation för politiker som är vana att snacka goja som låter bra.

Vi från 24:7 hade förstås inga problem att svara. Vi har ju hela tiden stöttat Undersköterskeupproret. Det är ju därför vi finns, för att slåss för det arbetande folkets intressen. Vi har också i bland annat Socialnämnden lagt motioner som är just omsorgspersonalens kravbild.

Normen har hittills varit stryk med 12-1 i omröstningarna.

Men läs och häpna, de flesta andra partier svarade som vi på de fem frågorna. Alltså att de stödde undersköterskorna. Fast de i verkligheten inte gör det. De ljög helt enkelt. För att det skulle låta bra, just där och just då.

Det blev så uppenbart att de andra politikerna från alla de andra partierna kände sig obekväma. De fick raka frågor, och följdfrågor från publiken som: ”Men tjänstemännen är ju anställda och ni som är valda är ju deras chefer, varför gör ni inget då när ni nu sagt att ni stödjer oss”?

”Samförstånd, samförstånd, sa sossen och underströk att ”dialogen måste återupprättas”.

Det liberala kommunalrådet, tillika ordförande i personalutskottet, slog ifrån sig ansvaret. "Detta är ingen politisk fråga utan ska hanteras mellan facket och förvaltningens tjänstemän".
Den numera ökända delegationsrätten (överlåta makt från valda politiker till anställda tjänstepersoner) har satt outplånliga spår i de liberala hjärnorna, vare sig de kallar sig liberaler, socialdemokrater eller vänsterpartister.

SD, som ju utsett sig själva till folkets underdog- och offerparti, hade överhuvudtaget ingenting att säga till folket. Inte ett ord.

Den kvinnliga centerföreträdaren hade ett obegripligt långt inlägg där hon, om man skalar bort det mesta av hennes ordkaskad, pläderade för fler chefer och att man måste vara rädd om sina chefer.
Att alltfler på golvet istället är rädda FÖR sina chefer, tror jag inte ingick i hennes begreppsvärld.

Det var uppenbart att partiernas företrädare var ute på hal is i mötet med omsorgspersonalen, att de i plötslig oro kände sig långt borta från den vardagliga rutinen där det mest använda uttrycket tycks vara: ”Tack för en jättebra dragning”, när nån tjänsteperson ur det outsinliga lämmeltåget av byråkrater, visat fina diagram.

För mig personligen var det precis tvärtom. Jämfört med att bevista kommunstyrelsemöten eller kommunfullmäktigemöten, kände jag ingen olust alls. Mötet anordnades av mitt folk. Deras krav är våra krav. Deras språk är vårt språk.

Jag kände mig hemma.

Absolut nödvändigt att yngre arbetare engagerar sig

En av våra medlemmar trädde fram och höll sitt jungfrutal i fullmäktige i Varberg. Hon heter Heidi Levin, tvåbarnsmor, jobbar inom industrin och är en av många som märker av de sämre tiderna, ekonomisk press, tuffare på jobbet.
   Kort sagt, de allt tuffare klassklyftorna gör sig påminda och den yngre generationen arbetare som växt upp i individualismens och den eroderande arbetarrörelsens tidevarv, möter en verklighet som tvingar dem att omvärdera mycket.
   En sån sak är just nödvändigheten av solidaritet och gemensam handling ute på jobben. Det är lång väg att gå men av nödvändighet bänder sig denna tanke väg framåt.
   Vi som är äldre kan hjälpa till, dela med sig av våra erfarenheter från tidigare då stoltheten och sammanhållningen i arbetarkollektivet var av annat virke än det är just nu.
   Heidi Levins första tal var ett försvarstal för 24:7´s motion om frysta hyror för 2023. Ett tal hon höll med bravur. Här är talet:
(Här kan du läsa mer om folkrörelsen 24:7)

Presidie, ledamöter, åhörare

Vår politik syftar alltid till att stärka trygghet och demokrati i vanliga arbetande människors liv och vardag.

Därför var det en självklarhet för oss att lämna in denna motion om stopp för hyreshöjningar under 2023.

Om man har hög lön, eller rikedom på banken eller i värdepapper eller fastigheter, så är det så klart inga problem om hyran höjs. Man har sin trygghet säkrad ändå.

Men om man tjänar 25.000, innan skatt, ja då är det en helt annan sak. Med de galna höjningar som drabbat oss på elpriser, matpriser, bensin och mycket annat, ja då lever man redan på marginalen.

Och många lever redan under marginalen. Kronofogden rapporterar om ett stort ökande antal människor som inte har råd att betala till exempel elräkningen längre.

Att ha nånstans att bo är inskriven i de mänskliga rättigheterna. 

Att ha en vettig bostad till rimligt pris är en bastrygghet man måste ha. Det finns inget att välja på.

Man kan inte välja mellan segelbåt eller lägenhet.

Därför har vi lagt denna motion.

För att försvara de arbetande människornas levnadsvillkor.

Denna politik backar vi aldrig ifrån.

Jag yrkar bifall till motionen.

Tack för ordet.