En av mina facebookvänner skriver så här. Mycket bra beskrivet. Klyftorna mellan klägget och vanligt folk fortsätter att öka.
”Liberalernas partiledare kan inte besöka Biskopsgården då Säpo inte kan garantera säkerheten.
Men enligt samma Liberalerna är hotet mot demokratin anonyma shitpost-konton.
Att Johan Pehrson rent fysiskt inte kan vistas på vissa platser för att prata politik skapar inga krismöten. Jag har inte sett gängens värsta fiende Jan Jönsson förbannad i media. Eller deras partisekreterare rasa med braskande rubriker.
De leker politik. Det är en teater, ett slags spel. Det som vi ser i telefonen eller på datorskärmen är deras ”verklighet”. Likaså korridorerna i riksdagen.
Det är en slags dans med journalister, där partiledningar lägger stor energi och möda med PR-folk och andra som bryr sig om ytan. Hur de framstår. Vilken ansiktsmin de ska ha på pressträffen. Hur de ska formulera sig. Hur de ska positionera sig, både internt och externt.
Samtidigt skjuts någon ihjäl.
Och det är ju tråkigt, det tar ju medieutrymme från nästa jätteviktiga utspel mot SD och deras kommunikationsavdelning.
Det jobbiga med att leka politik är att det finns en verklighet som stör. Den verkligheten som gör att Liberalernas partiledare inte kan vistas var som helst i Sverige utan att riskera sin egen säkerhet.
Men vad gör det? Kaffet smakar gott inne i riksdagens långa korridorer, innanför metertjocka stenväggar omgiven av skalskydd och trevliga säkerhetspoliser med kavaj och slips.
Vilka ska stå med på nästa pressträff? I vilken ordning? Vem ska säga vad? Vilka krav ska framföras? Talepunkter?
Teatern fortsätter inför journalister och kameramän som suktar efter nästa akt i mediedramat.
Någon mil söderut väcks grannar av en ny dödsskjutning. Johan Perhsons bokstavliga no go-zoner breder ut sig i det tysta. Kriminella gäng styr verkligheten och kaoset i skolan skapar nya barnsoldater att rekrytera.
Och folk vågar inte längre vittna om vad de ser i sitt närområde på grund av risk för repressalier från gängen.
Nästa fråga på pressträffen är från TT.
– Ja, vi ser mycket allvarligt på anonyma konton. Vi får återkomma om ny lagstiftning kan behövas, svarar en medelålders man i kavaj och ljusblå slips.
Säger inte vem som skrivit det då avsändaren alltid är viktigare än sak idag.”
