Några kriterier för ett demokratiskt politiskt system

 Statsvetaren Robert A. Dahl anger i sin klassiska lilla skrift "On Democracy" fem kriterier för ett demokratiskt politiskt system:

1. Effektivt deltagande, det vill säga att medborgarna ska kunna framföra sina önskemål och debattera frågorna.

2. Jämlik rösträtt till de avgörande maktinstitutionerna.

3. Upplyst förståelse, det vill säga att medborgarna ska vara och ges möjlighet att vara insatta i de politiska frågorna.

4. Medborgarna ska kunna kontrollera agendan/dagordningen i den politiska debatten.

5. Inkludering, det vill säga att jämlikheten ska gälla alla medborgare i staten, inga grupper ska stå utanför.

Socialdemokratin som i mer än 100 år burits fram av kraften i det arbetande folkets strävan efter social rättvisa, demokrati och trygghet, har övergivit folket och är istället en del av eliten.

Kampen för social rättvisa och trygghet, har bytts ut mot strejkrättsinskränkning, förstörelse av LAS, marschen mot marknadshyror och – tvärtemot S-kongressens beslut: S-toppens natoansökan. 

Samtidigt som antalet miljardärer ökar, priser på mat, energi och hyror skenar, och därmed ökar de sociala och ekonomiska klyftorna i samhället, så har frågan om ekonomisk demokrati inte berörts av statsvetare Dahl. Den ekonomiska demokratin, och det gemensamma demokratiska ägandet var från början ett centralt mål för den tidiga arbetarrörelsen att uppnå.

Denna strävan har istället förbytts i kryperiet för den ekonomiska ägareliten och förvandlingen till liberalt politiskt alternativ har blivit socialdemokratins signum, men blir också dess undergång. 

Detta kryperi har haft sitt demokratiska pris inom arbetarrörelsen. Något som inte heller kan förnekas eller bagatelliseras. Arbetarrörelsen var ju den avgörande kraften för demokratiseringen av Sverige, den kraft som slogs för rösträtten, slogs för människovärdiga villkor i vardagslivet, rättigheter på jobbet osv.

Idag är som sagt både S och LO förändrade, är liberala, har övergivit de grundsatser varur de bildades.
Det är anledningen till att LO i avtalsrörelsen "slogs" för lönesänkningar som motmedel till den skenande inflationen, trots att till och med OECD´s analys och rapport säger att den största enskilda anledningen till den höga inflationen beror på företagens gigantiska vinster.

Vi behöver en ny rörelse för demokrati, rättvisa och nationell  självständighet.
En rörelse som förmår ge både hopp och kraft tillbaka till de arbetande människorna.