Bengaler och knallskott på fotboll är hål i huvudet

 

Häromdagen satt jag och lyssnade på sportradion. Det var derby mellan blåvitt och gais. Jag gillar att lyssna på radio. Matchen är spännande, mycket kamp och blåvitt leder just nu med 1-0.

Då sätter båda supporterklackarna igång med både bengaler och sk bangers.

Matchen avbryts och spelarna tvingas tillbaka in i omklädningsrummen.

Det är alltså förbjudet av säkerhetsskäl att tända bengaler. De kan bli upp till 2000 grader varma. Brandrisken är uppenbar.

Bangers (knallskott) är givetvis förbjudna. Förklaringar är onödiga.

De som försvarar bengaler hävdar läktartradition och att bengaler är trevligt och stämningshöjande. Jag har stött på vänsterfolk som försvarar detta med att det är arbetarklassen som står på läktarna, och att kampen för pyroteknik, och därmed kampen mot polisen som ju försöker stoppa detta lagbrott, är en bra sak, klasskamp liksom... Man baxnar och skammens rodnad å deras vägnar framträder hos mig. Med ett sånt vänsterfolk är arbetarklassen förlorad, den saken är klar.

Jaha...

Ja men det är ju trevligt med stämningshöjare. Vad sägs om bangers och bengaler på kommunfullmäktigemöte? Eller på jobbet? Eller på lekplatsen, eller varför inte på spårvagnen? Eller dessa "klasskampande" vänsterfolk, de tar väl med sig bengaler och tänder när de håller möte i nån källarlokal, för det gör de väl?

Det vore väl en rejäl stämningshöjare i samhället?

Jag älskar fotboll, har själv spelat (för 20 kg sedan).

Men detta är ju bara hål i huvudet, totalt hål i huvudet.

Sossarnas lotteriskandal och folkrörelseaspekten

 

De flesta av er har uppmärksammat lotteriskandalen där socialdemokraterna via ett telemarketingföretag i Barcelona lurat äldre på pengar. En lukrativ verksamhet som ger sossepartiet många miljoner i intäkt varje år.

Högersidan har gjort stor sak av detta och vill förbjuda politiska partier att sälja lotter. Det vill säga de vill strippa av socialdemokraterna möjligheter att få in pengar via lotter. Givetvis för att skada sossepartiet. Att bland annat Moderaterna också har lotterier är inget man vill prata om.

Men det finns en vinkel på detta som varken högern eller högern i form av sossepartiet vill prata om och det är folkrörelseaspekten.

Idag har partistödet blivit en grotesk spegelbild av den pågående avdemokratiseringen i landet. Endast ca 4 procent av partiernas inkomster kommer från medlemsavgifter. Samtidigt har partistödet från stat och kommuner växt och betingar idag ett värde på mellan 4-5 miljarder kronor. Detta har medfört att partiernas elit har gjort sig oberoende av medlemmarna och därmed minskar den internpolitiska demokratin i partierna.

Detta är särskilt illa för partier av sossetyp eftersom de tidigare var ett folkrörelseparti med djupa rötter ut i samhället och befolkningen. De djupa kontakterna med folket har istället ersatts med opinionsundersökningar som partiernas interna mediaavdelningar sedan ska spinna politik på. På det viset förvandlas de politiska partier som är betalda av skattepengar till opinionsmaskiner och väljarna reduceras till marknadsandelar som det gäller för partierna att kapa åt sig så de kan behålla sin bekymmersfri skattebetalda tillvaro.

Folkrörelse betyder ju egentligen folk i rörelse. Socialdemokraterna är ett parti i förfall. Från att ha haft 1,2 miljoner medlemmar, har de idag cirka 70.000 medlemmar. Den ideellt baserade aktiviteten minskar och ser du en aktiv socialdemokrat i nåt officiellt sammanhang kan du räkna med ett denne har betalt för det. Nu ska ingen tro att jag hyllar den tidigare kollektiva anslutningen till S. Det är groteskt att bli kollektivansluten till ett politiskt parti.

Detta följer ju den nyliberala ekonomin där målet är att allt är till salu och allt går att köpa. In i minsta vrå av mänskligt liv ska det gå att göra pengar, även på din glädje, din oro och din sorg.

Är det fel att sälja lotter för att människor ska kunna stödja en rörelse? Nej så klart inte. Men se också skillnaderna mot hur det var tidigare. Då hade vi John, Lisa och deras vänner som brann för ett socialt rättvist Sverige. De ställde upp på sin fritid för detta. På jobben gick de runt med boklådor, i akt och mening att stödja bildning. De ställde upp frivilligt i lokala idrottsföreningen, kritade planer, sålde korv och dricka på matcherna. Tänk på alla studiecirklar som genomförts där målet inte bara var samvaro utan också kunskap. Kunskap som behövs om den arbetande klassen ska kunna resa sig över slaveriets nivå.

Idag är det ideella arbetet nästan ett minne. Ingen vill, ingen har tid, det är alltid nån annan som förväntas göra jobbet. Och ingen vill göra jobbet gratis.

Den gamla arbetarrörelsen med sina fina ideal har gått sönder. Den leds av elitister med egna intressen och fantasilöner. Leds som ett företag, ett opinionsinstitut. Demokratin går förlorad. De människor som är kvar är inte i rörelse, de bildar mest en stillastående kö.

Därför är det extra illa när gamla och sjuka människor kontaktas av ett telemarketingföretag och blir lurade på pengar de många gånger inte har råd med. Det är extra illa eftersom vår tidiga arbetarrörelse var vårt värn mot överklass, sociala orättvisor och översitteri. 

Det är därför vi, tillsammans måste bygga nya försvar, nya värn. För rättvisan, för vår och våra barns framtid.  

Försvara skolmaten

Idag sker en upphetsad diskussion i kommuner där ledningen vill minska kostnaderna för den lagstadgade skolmaten. Oftast vill man få ner kostnaderna för anpassad mat eftersom den är extra kostnadsdrivande.

i skollagen finns beskrivet att skolmaten ska vara näringsrik. Med detta menas en bra kombination av proteiner och kolhydrater samt frukt och grönt.

På 60-70-talen serverades en (1) varmrätt. Till detta fick man också mjölk och knäckebröd. Mjukt bröd fanns på soppdagar.

Tidigt, redan på 1800-talet i Sverige startades projekt för skolmat. Grunden var krav från den tidiga arbetarrörelsen. Men även överheten hade intresse av utvecklingen. 

När Sverige industrialiserades fanns ett behov att en alltmer utbildad arbetarklass. Detta förutsatte att barnen i skolan var mätta och orkade tillgodogöra sig utbildningen.

Den tidiga arbetarrörelsen tryckte på och redan 1912 kom den första motionen, inlämnad av Fredrik Ström som skrev så här:

”Redan under normala tider finns det i en stad af Stockholms storlek massor af familjer, där barnen aldrig fä äta sig mätta; särskilt i arbetarefamiljer med stora barnskaror är svälten ofta en daglig gäst. I våra dagar, då man från skilda läger, men framför allt från håll, där man säger sig särskilt värna om det nationella, hör predikas, hur viktigt det är, att landets befolkningssiffra icke går tillbaka, bör det vara så mycket angelägnare att värna om det uppväxande släktet.”

Via riktade statsbidrag utvecklades systemet med skolmat genom decennierna och 1973 fattade riksdagen beslut om skolmat i landets alla grundskolor.

Men kan spåra två avgörande faktorer för detta beslut.

1. 1970-talet innebar att kvinnorna i mycket stor utsträckning gav sig in i arbetslivet. Detta innebar att samhället behövde ta ett stort och generellt ansvar för barnen i skolan.

2. Den stora gruvarbetarstrejken 1969 skakade landets elit, särskilt socialdemokraterna och följdes upp av landets arbetarklass med en mycket stor vild strejkvåg under första delen av 1970-talet.

Detta ledde fram till ett antal reformer från eliten och sossarna, för att blidka den arbetande klassen. En av reformerna var alltså beslutet om allmän och av staten betald skolmat 1973.

Jämfört med den övriga världen är den svenska kostnadsfria skolmaten tämligen unik. I t ex vårt grannland Norge tvingas föräldrarna göra matpacke till barnen varje dag. Inte sällan resulterar det i mat som inte innefattar tallriksmodellens näringsrika variation. Alltför ofta får barn med sig några smörgåsar istället.

I takt med att framför allt allergier har ökat, har kraven på specialanpassad kost ökat i Sverige. Detta har sedan följts av krav från det nya mångkulturens Sverige på religiöst anpassad kost.

Vår uppfattning i 24:7 är att värna systemet med kostnadsfri näringsriktig mat tillgänglig för alla barn i vårt land.

Idag är det standard med två rätter att välja på, varje skoldag. Dessutom tillkommer ett ofta rikligt tilltaget salladsbord.

24:7 avvisar krav på religiöst anpassad mat i vår gemensamma skola. Att bli erbjuden två rätter varje dag, där det vegetariska alternativet är näringsrikt och innehåller såväl proteiner som kolhydrater, är en fantastisk fördel jämfört med övriga världen.

Vidare anser vi att den anpassade kosten för barn med sjukdomar och/eller allergier ska försvaras och göra skoldagen bra även för dem. Men vi anser att krav om anpassad mat skall underbyggas med läkarintyg.

I dagens Sverige ökar klassklyftor och fattigdom. Allt fler barn kommer till skolan med tomma magar. Detta påverkar barnens möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen. De kommer efter och utvecklingen visar tydligt att skoldagen för barnen blir en klassfråga igen. Barnens till den ensamstående mamman ska ha samma möjligheter till utbildning som barn till föräldrar med större plånböcker.

Därför vill vi påminna om vårt krav om att införa gratis skolfrukost. Detta är ett konkret sätt att mildra sociala och ekonomiska orättvisor, och värna alla barns rätt till en god start i livet. 

Besök 24:7´s hemsida och bli medlem eller supporter

Klägget leker politik och skiter i vanligt folk

 

En av mina facebookvänner skriver så här. Mycket bra beskrivet. Klyftorna mellan klägget och vanligt folk fortsätter att öka.

”Liberalernas partiledare kan inte besöka Biskopsgården då Säpo inte kan garantera säkerheten.

Men enligt samma Liberalerna är hotet mot demokratin anonyma shitpost-konton.

Att Johan Pehrson rent fysiskt inte kan vistas på vissa platser för att prata politik skapar inga krismöten. Jag har inte sett gängens värsta fiende Jan Jönsson förbannad i media. Eller deras partisekreterare rasa med braskande rubriker.

De leker politik. Det är en teater, ett slags spel. Det som vi ser i telefonen eller på datorskärmen är deras ”verklighet”. Likaså korridorerna i riksdagen. 

Det är en slags dans med journalister, där partiledningar lägger stor energi och möda med PR-folk och andra som bryr sig om ytan. Hur de framstår. Vilken ansiktsmin de ska ha på pressträffen. Hur de ska formulera sig. Hur de ska positionera sig, både internt och externt.

Samtidigt skjuts någon ihjäl.

Och det är ju tråkigt, det tar ju medieutrymme från nästa jätteviktiga utspel mot SD och deras kommunikationsavdelning.

Det jobbiga med att leka politik är att det finns en verklighet som stör. Den verkligheten som gör att Liberalernas partiledare inte kan vistas var som helst i Sverige utan att riskera sin egen säkerhet.

Men vad gör det? Kaffet smakar gott inne i riksdagens långa korridorer, innanför metertjocka stenväggar omgiven av skalskydd och trevliga säkerhetspoliser med kavaj och slips.

Vilka ska stå med på nästa pressträff? I vilken ordning? Vem ska säga vad? Vilka krav ska framföras? Talepunkter?

Teatern fortsätter inför journalister och kameramän som suktar efter nästa akt i mediedramat.

Någon mil söderut väcks grannar av en ny dödsskjutning. Johan Perhsons bokstavliga no go-zoner breder ut sig i det tysta. Kriminella gäng styr verkligheten och kaoset i skolan skapar nya barnsoldater att rekrytera.

Och folk vågar inte längre vittna om vad de ser i sitt närområde på grund av risk för repressalier från gängen.

Nästa fråga på pressträffen är från TT.

– Ja, vi ser mycket allvarligt på anonyma konton. Vi får återkomma om ny lagstiftning kan behövas, svarar en medelålders man i kavaj och ljusblå slips.

Säger inte vem som skrivit det då avsändaren alltid är viktigare än sak idag.”

LO-anslutna motarbetas av S och V

 På förra fullmäktigemötet i #Varberg fick vi klart besked från V och S, att de ställer sig bakom individuella löner istället för att stödja lika lön för lika arbete.

Ute på arbetsplatserna talas det ganska mycket om den orättvisa lönesättningen som innebär ända upp till 12000 kr i löneskillnad mellan bäst betalda och lägst betalda undersköterska. I samma arbetslag kan det skilja upp till 5000 kr mellan två kollegor som jobbar ihop och gör samma jobb.

Lönefrågan är brännhet ute på jobben. Därför skrev jag en insändare den 27 april efter fullmäktigemötet. Trots att jag skickat om den flera gånger vill Hallands Nyheter inte ta in den.

Så då publicerar jag den här istället:

Rubrik:

LO-anslutna motarbetas av S och V

Text:

Så fick vi då besked från talarstolen i kommunfullmäktige när S-ledaren Jeanette Quist ställde sig bakom individuella löner istället för lika lön för lika arbete. Ett tydligt besked till alla yrkesgrupper inom LO som är vansinniga på den orättvisa lönesättningen. I Varberg skiljer det 12.000 kr mellan högst och lägst betald undersköterska. I omsorgens arbetslag skiljer det upp till 5 tusen kr mellan två kollegor, med samma utbildning, som jobbar tillsammans och gör samma jobb.

Den individuella lönesättningen infördes på 90-talet. Arbetsgivarna har alltid velat ha denna lönesättning eftersom den splittrar personalen och leder till lägre löner och sämre arbetsvillkor. Och denna splittring försvagar också den samlade arbetarrörelsen.

Socialdemokraterna i Varberg ställer sig alltså bakom denna lönepolitik, liksom Vänsterpartiet.

Lika bedrövligt lade sossarna ner sin röst i socialnämnden i frågan om tre semesterperioder för omsorgspersonalen. (24:7 motionerade om att återgå till två semesterperioder). Enligt S är detta en fråga för tjänstemännen. Kampen om arbetstiden var en grundläggande rättvisefråga till varför S bildades. Nu har de lämnat walk over till tjänstemännen och byråkraterna.

Vi som strävar efter en enad och stark arbetarrörelse har alltså ingen hjälp att hämta från vare sig Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet.

Signatur:

Bengt Johansson, ordf i 24:7, ersättare i kommunstyrelsen

Strömlinjeformade politiker

 

Det byråkratiska MASKINERIET strömlinjeformar politikerna.

Gott Nytt År önskar jag alla vänner, kamrater och läsare!

Året som gått har varit en prövning. Efter att vi (24:7) gjorde ett dunderval i det första val vi ställt upp i, så kom vi ju in i fullmäktige i Varberg. Det var här 24:7 startade och även om vi för närvarande finns på ca 25 orter, var det här vi hade kommit så långt att vi kunde delta i valet.

Nu har vi gjort vårt första år i de parlamentariska församlingarna. Det har för mig, helt ärligt, varit en mental prövning. Förutom uppdraget som fullmäktigeledamot, är jag också del av Kommunstyrelsen.

Det gångna året har visat sig att mycket av det vi tidigare kritiserat utifrån...är mycket mycket värre nu när man sett det från insidan.

Vi har mött ett oerhört väloljat byråkratiskt maskineri. Jag vågar påstå att de folkvalda, alltså de som valts av folket, endast är statister, en vacker men kraftlös demokratisk blomma. Och vad värre är: de etablerade partiernas företrädare vill inte heller nåt annat. Det är maskineriet som regerar och de som styr är de allra högsta politikerna tillsammans med ämbetsmannakåren.

Till exempel kallas alla politiker från alla partier till "utbildning". Två hela dagar ägnas åt att lära politikerna DEN KORREKTA PROCESSEN. Allt under vältaliga utrop om den heliga demokratin.

Hela förfarandet blir som en scen ur George Orwells bok Djurfarmen, där det påstås att alla djur är födda jämlika, men där vissa djur är mer jämlika än andra. Ord och begrepp hamras in. Men den som betraktar och försöker tänka själv vad det är man är med om, ser snart att allt är en enda stor show, en likriktningsprocess. Allt för att MASKINERIET inte ska få några problem med trilskande politiker som kanske får för sig att föra fram egna tankar, eller - hemska tanke - att de försöker föra sina väljares talan. Det ökända och korrumperande partistödet tillsammans med höga arvoden strömlinjeformar även partierna i odemokratisk riktning där det är tydligt hur partierna ändrats till valmaskiner och opinionsundersökningar, partier där verklig demokrati är på defensiven till förmån för maktfullkomliga partiledningar som inte längre har någon kontakt med folket.

Maskineriet, regelverk osv är noga uträknat för att stödja marknaden och dess krav. Vem styr marknaden? Det gör ägareliten och allt går ut på att skapa förutsättningar för denna elit att bli ännu rikare, på bekostnad av vanliga människors arbete. Det är detta syfte och endast detta som det kommunala maskineriets kaptener strävar efter att uppfylla.

Så när vi i 24:7 lagt våra förslag om hyreshöjningsstopp för 2023, vettiga scheman för omsorgspersonalen, bygga hyresrätter som folk har råd att hyra, minska administrationen och föra över de tjänsterna till kärnverksamheterna, minska eller ta bort partistödet, minska de höga chefslönerna osv osv...tja sådana förslag anses i bästa fall som orealistiska.

Vår politik, som bygger på krav från golvet, från arbetarklassen, ses som något katten släpat in.

Och låt mig vara tydlig nu: Detta synsätt gäller samtliga etablerade partier, från Vänsterpartiet till SD.

Därför att samtliga dessa partier värnar systemet, maskineriet, sin egen makt och sina egna arvoden och pensioner.

Och klyftorna växer snabbt. De som Håkan Juholt namngav: KLÄGGET, har sina egenintressen. Det spelar ingen roll vilket parti de tillhör, de träffas, kindpussas, dricker rosévin tillsammans och ihop med ägareliten, lobbyisterna, reklambyråerna, byråkraterna... hela det KLÄGG som lever gott på våra skattepengar.

Samtidigt som de skickar golvets personal på värdegrunds"utbildningar". Jag har svårt att tänka mig nåt mer hånfullt.

Nu går vi in i 2024. Ett år som kommer att präglas av enorma nedskärningar i kommuner och landsting, i skolan, i vården, i omsorgen, på järnvägen, kollektivtrafiken.

Vi drabbas än hårdare medan KLÄGGET helt obekymrat fortsätter dricka rosévin tillsammans.

Egentligen har jag bara en sak att säga:

Låt oss tillsammans göra VARJE DAG till en SVÅR PRÖVNING för detta KLÄGG som berövar oss på tryggheten, demokratin, våra äldres värdighet och omsorg, våra barns framtid, ja vårt människovärde...låt oss säga: HIT MEN INTE LÄNGRE. NU tar vi det tillbaka.

God fortsättning!