 |
| Sten Bertil Ingemund Bengtsson, född 30 januari 1919 i Veddige, död 12 april 2000 i Varberg |
En tillbakablick på hur äldre socialdemokrater såg på världen. Därför återpublicerar jag en intervju jag gjorde hemma hos Ingemund Bengtsson i Varberg på 1990-talet.
Jag har har hälsat på hemma hos Ingemund Bengtsson, Pensionär efter 37 år i Sveriges riksdag. Hur har han det idag, Monarkarbetaren och ölutköraren som blev talman?
- Du får ringa mig när jag kommit hem från Stockholm så får vi se.
Myndigt men vänligt låter han förstå att han inte har tid just nu. Ingemund Bengtsson, relativt nybliven 76-åring, är en aktiv människa som ofta är engagerad på något uppdrag. Väl hemma igen tar han emot för ett samtal i sin lägenhet på Hantverksgränd i västkuststaden Varberg. Det är samma kvarter där Ingemunds föregångare, s-riksdagsman Sven Larsson bodde.
- Hit flyttade jag och min fru efter pensioneringen. Även om min långa vistelse i Stockholm har satt djupa spår, är Varberg ändå min hemstad.
Tiden som riksdagsman, hela 37 år, har omöjliggjort ett normalt familjeliv. Makarna Bengtsson har till stor del levt åtskilda geografiskt på grund av av de många engagemangen men också på grund av att fru Bengtsson aldrig kände sig hemma i större sammanhang. Att flytta med till stockholm var otänkbart för henne. Som liten undrade dottern Ingegerd ibland över vad pappa sysslade med och frågade en gång:
- Pappa, kan du inte skaffa dig ett riktigt jobb, som mina klasskamraters pappor... ?
Makan Anna-Lisa drabbades av cancer och avled 1991. Sedan dess bor Ingemund ensam i den stora fyrarummaren.
Det är svårt att klara förlusten av en livskamrat och Ingemund är inget undantag. Ålderdomen i sig innebär ett sorts närmande till döden som var och en bearbetar på sitt vis. Att försöka ha ett aktivt liv är ett sätt att klara sorgen efter en älskad.
- Jag saknar henne oerhört mycket, säger Ingemund med stark rörelse i rösten.
Hur ser din vardag ut?
- Tja, om jag är hemma ser den väl ut som för de flesta andra pensionärer. Jag stiger upp och äter frukost. Det brukar bli några koppar kokkaffe och ett par smörgåsar och så läser jag tidningen (Hallands Nyheter). Idag har jag torkat golv och städat.
Du får ingen hjälp med det praktiska?
- Nej, än så länge behöver jag inte det och det är jag glad för. Jag sköter mig själv och stryker mina egna skjortor. Att vara frisk betyder mycket i min ålder. 1987 fick jag blodförgiftning. Efteråt har jag haft lite problem med hjärtat, därför måste jag vara lite försiktig. Men jag cyklar fortfarande.
Du är medlem i Rotary i Varberg?
- Ja, det är mycket trevligt. Ibland när jag varit nere på stan slinker jag in och äter min lunch där, så slipper jag laga mat hemma den dagen.
Det blir hemlagad mat för det mesta?
- Ja naturligtvis men jag äter inte alltid ensam. Häromdagen bjöd jag min syster på middag: Panerad torskfilé med potatismos och lingon.
“Ingemunds recept”, har ju dykt upp i media med jämna mellanrum?
- Haha, jo det är väl så. En gång lämnade jag ut ett fiskrecept och blev nerringd av damer som ville tacka. Skämt åsido: Idag finns så mycket halvfabrikat att köpa så det är ingen match att laga maten själv. Jag har frysen full.
Varbergsborna ser ofta Ingemund ta sig en tur med cykeln, en Monark-hoj förstås. TV-publiken har sett honom hoppa rep hos Hagge Geigert. Tillsammans med kamraten Sture Eliasson avverkades åtskilliga träningsrundor och långpromenader.
- Riksdagsmannajobbet innebär mycket stillasittande. Utan träning hade jag inte klarat det.
I lägenheten vid Erik Dahlbergsgatan och tidigare Upplandsgatan i Stockholm blev det alltid ett morgonpass gymnastik innan det var dags att gå till jobbet.
1962 Var Ingemund med och bildade idrottsföreningen Helgeanspojkarna, en unik förening enbart för riksdagsmän och statsråd. Bakgrunden var en språngmarsch till Stockholms Central.
- Vi var sent ute för att hinna med tåget. Jag kan säga att andningen var inte normal förrän i Södertälje. Då beslutade jag och några andra att bilda en förening där vi riksdagsmän kunde förbättra vår kondition.
Det blev Helgeanspojkarna. Föreningen är fortfarande verksam och har nu i över tre decennier låtit beslutsfattare svetta av sig ett och annat kilo.
- Men de första testresultaten var katastrofala. Många hade så dålig kondition att de borde varit pensionerade, berättar Ingemund som var 43 år när föreningen bildades. Tage Erlander fick reda på att det tränades och ville komma och titta.
- Var har du träningskläderna, ropade Ingemund men fick inget svar. Senare blev Han utnämnd till idrottsminister.
Idag motionerar uppemot 60 s-riksdagsmän med Helgeanspojkarna. Ett resultat Ingemund är stolt över.
Saknar du tiden i riksdagen?
- Nja, var sak har sin tid och nu är jag ju pensionerad. Men det är klart, 37 års riksdagsarbete kan man inte bara glömma. Visst saknar jag det ibland.
Om du jämför politiker nu och förr. Finns det några stora skillnader?
- Varje tid skapar sina politiker efter de förutsättningar som råder just då. Förr fanns det t ex en helt annan närhet till den kommun man kom ifrån, precis som att en kommunpolitiker förr hade en helt annan närhet till kommuninnevånarna, och en sak är helt klar: Om du hör en riksdagsman säga att han kan allt så ljuger han. Tiderna är sådana att man måste specialisera sig.
Genom åren har du mött många stora politiker?
- Ja det har blivit en och annan. En del glömmer man aldrig. Människor som Tage Erlander, Torsten Nilsson och Indira Gandhi.
Som talman träffade han många internationella storheter också. Margaret Thatcher, Ronald Reagan och George Bush har alla dinerat med Ingemund Bengtsson.
- Margaret Thatcher träffade jag flera gånger när jag besökte min engelska talmanskollega. En charmerande dam med stor utstrålning men också en tuffing. Annars går det inte att leda ett parti där.
Ingemund drar sig till minnes en annan händelse där dåvarande vicepresidenten Georg Bush besökte Sverige:
- Ja det var en lustig episod. Den amerikanska ambassadören hade lagt upp ett program för honom och i det ingick besök hos de svenska riksdagspartiernas partiledare. Nu blev det emellertid så att Lars Werner av någon anledning inte skulle besökas. När Georg Bush fick frågan hur det kunde komma sig svarade han: “Ask the speaker”. Det var ju jag men jag hade inte något med hans program att göra.
När vicepresidenten fick klart för sig hur det låg till blev han tydligen bestört, skrev till Ingemund för att be om ursäkt.
- Det brevet har jag kvar som ett lustigt minne. Kanske hade det varit bättre om han skrivit till Lars Werner?
I USA, i samband med 350 - års jubileet av den första, och enda, svenska kolonin i Amerika träffade Ingemund Ronald Reagan. Firandet skedde i Wilmington samtidigt som Ingvar Carlsson hade uppmanat den amerikanska kongressen att rösta emot mer stöd till contras i Nicaragua. Men president Reagan bjöd på flott middag och låtsades som ingenting.
- Vi satt vid samma bord och samtalade i flera timmar. Han skrattade mycket och verkade vara vid god vigör. Bosse Parneviks “Reagangubbe” är väldigt trovärdig, kan jag säga.
Om du fick bli arbetsmarknadsminister en gång till, vad skulle du göra?
- Det är inte lätt att svara på. Det finns inga enkla svar. Jag tror att EU-medlemskapet är bra för oss. Där tvekade jag aldrig. Vi kan inte reda ut problemen själva längre. Vet du att när jag började i riksdagen var totalbudgeten på fem miljarder kronor. Dessutom behövde vi inte låna. Det var en helt annan situation. Nationalstaten har tappat i betydelse. Men arbetslösheten måste bekämpas. Den leder till klyftor mellan människor som inte är bra för samhället.
Vill du betygsätta Anders Sundström?
- Nej, det vill jag inte göra, svarar Ingemund bestämt men fortsätter ändå:
- En viktig uppgift jag hade som gruppledare för socialdemokraterna var att lotsa nya riksdagsledamöter tillrätta. Det är inte så lätt att komma ny till riksdagen och till en ny stad. Anders Sundström kommer direkt från kommunalpolitiken och det straffar sig ofta.
Sparpaketen?
- Det går inte att enbart spara, svarar Ingemund bestämt.
- Man måste satsa också. Som det är nu går personalen i vår gemensamma sektor på knäna. Ta sjukvårdspersonalen. De gör ett fantastiskt jobb men de kan ju inte orka hur länge som helst.
Att Ingemund Bengtsson har ett stort socialt patos går inte att ta miste på. Så var det ju en gång orättvisorna i samhället som drev honom in i politiken.
Som nyanställd ung grabb på cykelfabriken Monark i Varberg kom Ingemund i kontakt med “strömsocialisterna” som Vänstersocialdemokraterna kallades efter grundaren Albin Ström från Göteborg.
Albin Ströms Partibildning var en protest mot socialdemokraternas uppgörelse med dåvarande bondeförbundet 1933. Många socialdemokrater kände sig svikna av sin partiledning och ilskan var stor. Parallellen till de inre spänningar som hemsöker dagens socialdemokratiska parti är slående.
- Men jag är övertygad om att Ingvar Carlsson gör vad han kan. Jag har inte talat med honom om just detta men han är medveten om problemen.
Du var noga med formerna som talman.
- Det måste man vara och det handlar inte om mig som person, utan respekt för riksdagen som landets högsta beslutande organ. Man kommer t ex inte klädd hur som helst. Mona Sahlin tillrättavisade jag flera gånger när hon smög in i jeans.
Nydemokraternas grevar och tivoliägare?
- Dem hade jag satt på plats, utan tvekan! Det är skönt att de åkte ur.
Du var ju talman när Olof Palme blev mördad. Hur upplevde du dådet?
- Det hela var ju osannolikt. Det kändes overkligt. Vid tidpunkten för mordet befann jag mig i Spanien. På natten bankade det på min dörr: “Vakna! Du måste genast bege dig till Sverige. Olof Palme har blivit mördad”!
Som du förstår blev jag alldeles omtumlad. I ilfart fördes jag till Malagas flygplats där Felipe Gonzáles tillställt mig ett flygplan. Jag flög till Sverige, ensam i ett flygplan för 18 personer och när jag klev av planet på Arlanda blev jag genast omringad av svensk säkerhetsvakt. Du förstår, i det läget var jag som talman Sveriges viktigaste person. Ingen visste något heller. Det kunde lika gärna varit statskupp.
Ingemund tystnar en stund, sen fortsätter han:
- Förlusten av Palme var svår. Han var en lysande politiker, en visionär.
Bländande skicklig i debatten och med ett engagemang för de svaga i samhället som dagens ledande socialdemokrater får allt svårare att motsvara, kunde han ibland pulvrisera sina motståndare. Det var något som inte minst Thorbjörn Fälldin fick känna på.
Thorbjörn Fälldin och Olof Palme hade många hårda debatter.
- Ja och Thorbjörn hamnade ofta i svårigheter. Jag känner Fälldin personligen och vet att det är en ärlig och rekorderlig karl. Tage Erlander sa en gång att: “Palme pratar fortare är Fälldin tänker”.
Tror du mordet någonsin blir uppklarat?
- Det kan jag naturligtvis inte säga men det har varit väldigt underliga turer. Jag tror mordet utfördes av en lejd mördare som idag ligger på havsbottnen.
Vad var din största tillgång som politiker och talman?
- Jag var ju gruppledare för socialdemokraterna i andra kammaren, enhälligt vald förresten. Tiden som gruppledare värderar jag väldigt högt därför att jag lärde mig att handskas med folk på ett annat sätt. Utan den kunskapen hade jag nog inte klarat talmansjobbet. Framförallt lärde jag mig skilja på pratmakare och de som var något att satsa på. Att vara gruppledare innebär också att ha förmåga att jämka ihop stridande viljor, en ovärderlig kunskap.
Dina språkkunskaper?
- Jo det är klart. Jag intresserade mig tidigt för språk. Engelska och franska behärskar jag, även esperanto. Jag har naturligtvis haft stor nytta av mina språkkunskaper.
Tror du det blir en regeringskoalition med Centern?
- Det är inte omöjligt. Det har vi haft förut, när de hette Bondeförbundet. Det är viktigt att skapa starka beslutsunderlag.
Att valet pekar på att väljarna hellre sett en koalition med vänsterpartiet berörs inte.
Många människor uppfattar regeringens agerande som ett direkt svek mot vad som utlovades under valkampanjen. Denna utveckling är farlig och kan hota tilltron till vårt politiska system.
Moderaterna med Carl Bildt i spetsen borde väl vara nöjda nu när regeringen tar ytterligare steg åt höger?
Ingemund funderar en stund, sen säger han:
- Jag har förtroende för Ingvar Carlsson. Jag hoppas han kan leda partiet rätt under denna svåra tid. Nyliberalerna är farliga. Titta bara på Carl Bildts uttalanden om Baltikum där han till och med utlovade svensk militär hjälp om självständigheten skulle hotas.
Var inte det mer ett propagandautspel?
- Nej, det är jag faktiskt övertygad om att det inte var.
Att Ingemund Bengtsson ogillar moderat (läs alltför marknadsvänlig) politik går inte att ta miste på. Hans livslånga engagemang för de svagaste i samhället, gör att han har svårt att svälja försämringar i de trygghetssystem han själv varit med att skapa.
- Det kommer att leda till ökade klyftor och socialt elände. Titta bara, som de sliter inom vår gemensamma sektor. Det borde anställas fler människor. Det tycker jag alldeles bestämt!
Ingemund Bengtsson kom till riksdagen 1951. Han har varit Gruppledare för Socialdemokraterna, jordbruksminister, industri- och arbetsmarknadsminister. 1972 hölls FN:s första konferens om miljövård i Stockholm. Där blev Ingemund vald till president. Karriären kröntes med talmansuppdraget mellan 1979-1988, som blev hans sista uppdrag.
Från ölutkörare till rikets talman. En socialdemokrat av den gamla stammen som hyllade visionen om ett varmt och rättvist samhälle. Vad har hänt?
Bengt Johansson
