Ingemund Bengtsson, ölutköraren som blev Sveriges talman

Sten Bertil Ingemund Bengtsson, född 30 januari 1919
i Veddige, död 12 april 2000 i Varberg

 

En tillbakablick på hur äldre socialdemokrater såg på världen. Därför återpublicerar jag en intervju jag gjorde hemma hos Ingemund Bengtsson i Varberg på 1990-talet.

Jag har har hälsat på hemma hos Ingemund Bengtsson, Pensionär efter 37 år i Sveriges riksdag. Hur har han det idag, Monarkarbetaren och ölutköraren som blev talman?

- Du får ringa mig när jag kommit hem från Stockholm så får vi se.

Myndigt men vänligt låter han förstå att han inte har tid just nu. Ingemund Bengtsson, relativt nybliven 76-åring, är en aktiv människa som ofta är engagerad på något uppdrag. Väl hemma igen tar han emot för ett samtal i sin lägenhet på Hantverksgränd i västkuststaden Varberg. Det är samma kvarter där Ingemunds föregångare, s-riksdagsman Sven Larsson bodde. 

- Hit flyttade jag och min fru efter pensioneringen. Även om min långa vistelse i Stockholm har satt djupa spår, är Varberg ändå min hemstad.

Tiden som riksdagsman, hela 37 år, har omöjliggjort ett normalt familjeliv. Makarna Bengtsson har till stor del levt åtskilda geografiskt på grund av av de många engagemangen men också på grund av att fru Bengtsson aldrig kände sig hemma i större sammanhang. Att flytta med till stockholm var otänkbart för henne. Som liten undrade dottern Ingegerd ibland över vad pappa sysslade med och frågade en gång:

- Pappa, kan du inte skaffa dig ett riktigt jobb, som mina klasskamraters pappor... ?

Makan Anna-Lisa drabbades av cancer och avled 1991. Sedan dess bor Ingemund ensam i den stora fyrarummaren.

 
Det är svårt att klara förlusten av en livskamrat och  Ingemund är inget undantag. Ålderdomen i sig innebär ett sorts närmande till döden som var och en bearbetar på sitt vis. Att försöka ha ett aktivt liv är ett sätt att klara sorgen efter en älskad.

- Jag saknar henne oerhört mycket, säger Ingemund med stark rörelse i rösten.

Hur ser din vardag ut?

- Tja, om jag är hemma ser den väl ut som för de flesta andra pensionärer. Jag stiger upp och äter frukost. Det brukar bli några koppar kokkaffe och ett par smörgåsar och så läser jag tidningen (Hallands Nyheter). Idag har jag torkat golv och städat. 

Du får ingen hjälp med det praktiska?

- Nej, än så länge behöver jag inte det och det är jag glad för. Jag sköter mig själv och stryker mina egna skjortor. Att vara frisk betyder mycket i min ålder. 1987 fick jag blodförgiftning. Efteråt har jag haft lite problem med hjärtat, därför måste jag vara lite försiktig. Men jag cyklar fortfarande. 

Du är medlem i Rotary i Varberg?

- Ja, det är mycket trevligt. Ibland när jag varit nere på stan slinker jag in och äter min lunch där, så slipper jag laga mat hemma den dagen.

Det blir hemlagad mat för det mesta?

- Ja naturligtvis men jag äter inte alltid ensam. Häromdagen bjöd jag min syster på middag: Panerad torskfilé med potatismos och lingon.

“Ingemunds recept”, har ju dykt upp i media med jämna mellanrum?

- Haha, jo det är väl så. En gång lämnade jag ut ett fiskrecept och blev nerringd av damer som ville tacka. Skämt åsido: Idag finns så mycket halvfabrikat att köpa så det är ingen match att laga maten själv. Jag har frysen full.

Varbergsborna ser ofta Ingemund ta sig en tur med cykeln, en Monark-hoj förstås. TV-publiken har sett honom hoppa rep hos Hagge Geigert. Tillsammans med kamraten Sture Eliasson avverkades åtskilliga träningsrundor och långpromenader. 

- Riksdagsmannajobbet innebär mycket stillasittande. Utan träning hade jag inte klarat det.

I lägenheten vid Erik Dahlbergsgatan och tidigare Upplandsgatan i Stockholm blev det alltid ett morgonpass gymnastik innan det var dags att gå till jobbet.

1962 Var Ingemund med och bildade idrottsföreningen Helgeanspojkarna, en unik förening enbart för riksdagsmän och statsråd. Bakgrunden var en språngmarsch till Stockholms Central.

- Vi var sent ute för att hinna med tåget. Jag kan säga att andningen var inte normal förrän i Södertälje. Då beslutade jag och några andra att bilda en förening där vi riksdagsmän kunde förbättra vår kondition.

Det blev Helgeanspojkarna. Föreningen är fortfarande verksam och har nu i över tre decennier låtit beslutsfattare svetta av sig ett och annat kilo.

- Men de första testresultaten var katastrofala. Många hade så dålig kondition att de borde varit pensionerade, berättar Ingemund som var 43 år när föreningen bildades. Tage Erlander fick reda på att det tränades och ville komma och titta.

- Var har du träningskläderna, ropade Ingemund men fick inget svar. Senare blev Han utnämnd till idrottsminister.

Idag motionerar uppemot 60 s-riksdagsmän med Helgeanspojkarna. Ett resultat Ingemund är stolt över.

Saknar du tiden i riksdagen?

- Nja, var sak har sin tid och nu är jag ju pensionerad. Men det är klart, 37 års riksdagsarbete kan man inte bara glömma. Visst saknar jag det ibland.

Om du jämför politiker nu och förr. Finns det några stora skillnader?

- Varje tid skapar sina politiker efter de förutsättningar som råder just då. Förr fanns det t ex en helt annan närhet till den kommun man kom ifrån, precis som att en kommunpolitiker förr hade en helt annan närhet till kommuninnevånarna, och en sak är helt klar: Om du hör en riksdagsman säga att han kan allt så ljuger han. Tiderna är sådana att man måste specialisera sig.

Genom åren har du mött många stora politiker?

- Ja det har blivit en och annan. En del glömmer man aldrig. Människor som Tage Erlander, Torsten Nilsson och Indira Gandhi.

Som talman träffade han många internationella storheter också. Margaret Thatcher, Ronald Reagan och George Bush har alla dinerat med Ingemund Bengtsson.

- Margaret Thatcher träffade jag flera gånger när jag besökte min engelska talmanskollega. En charmerande dam med stor utstrålning men också en tuffing. Annars går det inte att leda ett parti där.

Ingemund drar sig till minnes en annan händelse där dåvarande vicepresidenten Georg Bush besökte Sverige:

- Ja det var en lustig episod. Den amerikanska ambassadören hade lagt upp ett program för honom och i det ingick besök hos de svenska riksdagspartiernas partiledare. Nu blev det emellertid så att Lars Werner av någon anledning inte skulle besökas. När Georg Bush fick frågan hur det kunde komma sig svarade han: “Ask the speaker”. Det var ju jag men jag hade inte något med hans program att göra.

När vicepresidenten fick klart för sig hur det låg till blev han tydligen bestört, skrev till Ingemund för att be om ursäkt.

- Det brevet har jag kvar som ett lustigt minne. Kanske hade det varit bättre om han skrivit till Lars Werner?

I USA, i samband med 350 - års jubileet av den första, och enda, svenska kolonin i Amerika träffade Ingemund Ronald Reagan. Firandet skedde i Wilmington samtidigt som Ingvar Carlsson hade uppmanat den amerikanska kongressen att rösta emot mer stöd till contras i Nicaragua. Men president Reagan bjöd på flott middag och låtsades som ingenting.

- Vi satt vid samma bord och samtalade i flera timmar. Han skrattade mycket och verkade vara vid god vigör. Bosse Parneviks “Reagangubbe” är väldigt trovärdig, kan jag säga.

Om du fick bli arbetsmarknadsminister en gång till, vad skulle du göra?

- Det är inte lätt att svara på. Det finns inga enkla svar. Jag tror att EU-medlemskapet är bra för oss. Där tvekade jag aldrig. Vi kan inte reda ut problemen själva längre. Vet du att när jag började i riksdagen var totalbudgeten på fem miljarder kronor. Dessutom behövde vi inte låna. Det var en helt annan situation. Nationalstaten har tappat i betydelse. Men arbetslösheten måste bekämpas. Den leder till klyftor mellan människor som inte är bra för samhället.

Vill du betygsätta Anders Sundström?

- Nej, det vill jag inte göra, svarar Ingemund bestämt men fortsätter ändå:

- En viktig uppgift jag hade som gruppledare för socialdemokraterna var att lotsa nya riksdagsledamöter tillrätta. Det är inte så lätt att komma ny till riksdagen och till en ny stad. Anders Sundström kommer direkt från kommunalpolitiken och det straffar sig ofta.

Sparpaketen?

- Det går inte att enbart spara, svarar Ingemund bestämt.

- Man måste satsa också. Som det är nu går personalen i vår gemensamma sektor på knäna. Ta sjukvårdspersonalen. De gör ett fantastiskt jobb men de kan ju inte orka hur länge som helst.

Att Ingemund Bengtsson har ett stort socialt patos går inte att ta miste på. Så var det ju en gång orättvisorna i samhället som drev honom in i politiken. 

Som nyanställd ung grabb på cykelfabriken Monark i Varberg kom Ingemund i kontakt med “strömsocialisterna” som Vänstersocialdemokraterna kallades efter grundaren Albin Ström från Göteborg.

Albin Ströms Partibildning var en protest mot socialdemokraternas uppgörelse med dåvarande bondeförbundet 1933. Många socialdemokrater kände sig svikna av sin partiledning och ilskan var stor. Parallellen till de inre spänningar som hemsöker dagens socialdemokratiska parti är slående.

- Men jag är övertygad om att Ingvar Carlsson gör vad han kan. Jag har inte talat med honom om just detta men han är medveten om problemen.

Du var noga med formerna som talman.

- Det måste man vara och det handlar inte om mig som person, utan respekt för riksdagen som landets högsta beslutande organ. Man kommer t ex inte klädd hur som helst. Mona Sahlin tillrättavisade jag flera gånger när hon smög in i jeans.

Nydemokraternas grevar och tivoliägare?

- Dem hade jag satt på plats, utan tvekan! Det är skönt att de åkte ur. 

Du var ju talman när Olof Palme blev mördad. Hur upplevde du dådet?

- Det hela var ju osannolikt. Det kändes overkligt. Vid tidpunkten för mordet befann jag mig i Spanien. På natten bankade det på min dörr: “Vakna! Du måste genast bege dig till Sverige. Olof Palme har blivit mördad”! 

Som du förstår blev jag alldeles omtumlad. I ilfart fördes jag till Malagas flygplats där Felipe Gonzáles tillställt mig ett flygplan. Jag flög till Sverige, ensam i ett flygplan för 18 personer och när jag klev av planet på Arlanda blev jag genast omringad av svensk säkerhetsvakt. Du förstår, i det läget var jag som talman Sveriges viktigaste person. Ingen visste något heller. Det kunde lika gärna varit statskupp.

Ingemund tystnar en stund, sen fortsätter han:

- Förlusten av Palme var svår. Han var en lysande politiker, en visionär. 

Bländande skicklig i debatten och med ett engagemang för de svaga i samhället som dagens ledande socialdemokrater får allt svårare att motsvara, kunde han ibland pulvrisera sina motståndare. Det var något som inte minst Thorbjörn Fälldin fick känna på.

Thorbjörn Fälldin och Olof Palme hade många hårda debatter.

- Ja och Thorbjörn hamnade ofta i svårigheter. Jag känner Fälldin personligen och vet att det är en ärlig och rekorderlig karl. Tage Erlander sa en gång att: “Palme pratar fortare är Fälldin tänker”. 

Tror du mordet någonsin blir uppklarat?

- Det kan jag naturligtvis inte säga men det har varit väldigt underliga turer. Jag tror mordet utfördes av en lejd mördare som idag ligger på havsbottnen.

Vad var din största tillgång som politiker och talman?

- Jag var ju gruppledare för socialdemokraterna i andra kammaren, enhälligt vald förresten. Tiden som gruppledare värderar jag väldigt högt därför att jag lärde mig att handskas med folk på ett annat sätt. Utan den kunskapen hade jag nog inte klarat talmansjobbet. Framförallt lärde jag mig skilja på pratmakare och de som var något att satsa på. Att vara gruppledare innebär också att ha förmåga att jämka ihop stridande viljor, en ovärderlig kunskap.

Dina språkkunskaper?

- Jo det är klart. Jag intresserade mig tidigt för språk. Engelska och franska behärskar jag, även esperanto. Jag har naturligtvis haft stor nytta av mina språkkunskaper.

Tror du det blir en regeringskoalition med Centern?

- Det är inte omöjligt. Det har vi haft förut, när de hette Bondeförbundet. Det är viktigt att skapa starka beslutsunderlag.

Att valet pekar på att väljarna hellre sett en koalition med vänsterpartiet berörs inte. 

Många människor uppfattar regeringens agerande som ett direkt svek mot vad som utlovades under valkampanjen. Denna utveckling är farlig och kan hota tilltron till vårt politiska system.

Moderaterna med Carl Bildt i spetsen borde väl vara nöjda nu när regeringen tar ytterligare steg åt höger?

Ingemund funderar en stund, sen säger han:

- Jag har förtroende för Ingvar Carlsson. Jag hoppas han kan leda partiet rätt under denna svåra tid. Nyliberalerna är farliga. Titta bara på Carl Bildts uttalanden om Baltikum där han till och med utlovade svensk militär hjälp om självständigheten skulle hotas.

Var inte det mer ett propagandautspel?

- Nej, det är jag faktiskt övertygad om att det inte var.

Att Ingemund Bengtsson ogillar moderat (läs alltför marknadsvänlig) politik går inte att ta miste på. Hans livslånga engagemang  för de svagaste i samhället, gör att han har svårt att svälja försämringar i de trygghetssystem han själv varit med att skapa.

- Det kommer att leda till ökade klyftor och socialt elände. Titta bara, som de sliter inom vår gemensamma sektor. Det borde anställas fler människor. Det tycker jag alldeles bestämt!

Ingemund Bengtsson kom till riksdagen 1951. Han har varit Gruppledare för Socialdemokraterna, jordbruksminister, industri- och arbetsmarknadsminister. 1972 hölls FN:s första konferens om miljövård i Stockholm. Där blev Ingemund vald till president. Karriären kröntes med talmansuppdraget mellan 1979-1988, som blev hans sista uppdrag. 

Från ölutkörare till rikets talman. En socialdemokrat av den gamla stammen som hyllade visionen om ett varmt och rättvist samhälle. Vad har hänt?

Bengt Johansson

En folklig kommunbudget

 

Företrädarna från V till SD var så marinerade av nyliberal ideologi att de helt enkelt inte kunde förstå mitt inlägg och vår budget.

Så lägger vi då vår första budget. Ingen blev väl förvånad över att vi inte la nån budget förra året, alldeles efter valet och nya som vi då var.

En och annan kanske förvånas över att vi lägger budget i år men desto mer förvånade tycks en del vara över innehållet. Eller rentav frågande…som att vårt förslag är så annorlunda att man ifrågasätter om det är korrekt, eller ens genomtänkt.

Jag vill inte förfalla till pajkastning men kan ändå inte låta bli att göra en liten jämförelse med när krav om folkomröstningar kommit på tal, till exempel i Natofrågan. Då har höga vederbörande svarat att den typen av frågor är för komplicerade för det enkla folket att rösta om.

Kanske är det så man ska se frågor och ifrågasättande av vår budget? Att de som förkastar budgeten som ett utslag av okunnighet och överhettade 24:7-hjärnor, kanske är så ovana vid budgetar som så tydligt tar ställning för det arbetande folket, att det helt enkelt blir för komplicerat för kritikerna att ta till sig denna vår grundtanke.

Nu har vi ju för tillfället bara två mandat så vi har ju inte möjlighet att göra som den politiska eliten i landet, att avfärda tanken på omröstningar och verklig demokrati. Men även om vi hade haft den möjligheten så hade vi tvärtom hyllat den utökning av demokratin som till exempel en beslutande folkomröstning om Nato, eller för den del statsbudgeten, hade varit.

Endast den som har nåt att dölja kan vara rädd för verklig demokrati, eller folkmakt som det ju betyder.

En del av er kanske väntar sig ett 8 minuters mässande från oss. Det ska ni slippa.

Vi hade ju kunnat prata om kostnadsläget, internationellt och i vårt land. Inflationen skriker alla och skyller på ukrainakriget. Men det är bara delvis sant. Inflationen steg långt innan ryssarna anföll Ukraina. Frakter, mat, energi, råvaror, el med mera…steg ändå.

Och enligt senaste OECD-rapporten är den enskilt största boven i det dramat kraftiga övervinster hos de multinationella företagen och bankerna. Vi ska inte fördjupa oss i detta här och nu, bara konstatera några saker.

1. Kommuner och regioner drabbas av det höga kostnadsläget.

2. Tillsammans med regeringens svältbudget, utom till militären, betyder detta att bland annat SKR räknar med underskott upp till 20 miljarder kronor.

3. Sjukvården drabbas i regionerna och all slags kärnverksamhet i kommunerna drabbas hårt eftersom politikerna på dessa nivåer lägger besparingarna på golvets personal, patienter, skolelever, svaga grupper osv. Så gör även den styrande alliansen här i Varberg.

Vi i 24:7 anser att regeringens budget medför mycket stora problem ute i landet.

Men till skillnad från övrig opposition skriker vi inte bara på staten att skicka mer pengar.

Vi höjer inte heller skatten, vilket säkert de flesta av er trodde att vi skulle vilja.

Att höja skatten i ett läge då vanligt folk får det allt svårare att klara sin ekonomi, är inte 24:7-politik. En sådan skattehöjning skulle i första hand ha drabbat just denna breda massa av arbetande människor i vår kommun. Vår uppfattning är skatt efter bärkraft och eftersom kommunalskatten inte tillåts arbeta med en progressiv skatteskala så är det inte aktuellt för oss med höjning, särskilt inte eftersom lönernas andel av vinsterna fortsätter att minska.

Vi ville inte äventyra kommunens ekonomi på sikt genom att sänka vår soliditet.

Och vi vill inte heller belåna och skuldsätta kommunen.

I det läge ekonomin befinner sig i nu och under överskådlig tid – med ökande kostnader, företagsdöd, en än större massarbetslöshet anser vi det centralt att vara mycket försiktiga, värna det vi har och i första hand se till behoven hos den befolkning som redan bor här.

I klartext har vi i budgeten byggt in en minskad inflyttning.

Vi minskar därför den tänkta befolkningsökningen på 19000 till cirka 10.000 istället.

Det i sin tur får stora effekter på utbyggnadstakten av bland annat skolor och förskolor men också annan infrastruktur, vägar, VA-utbyggnad osv.

Detta i sin tur ger oss möjlighet att minska investeringarna från 3,7 miljarder till 1,8 miljarder. En åtgärd som kraftigt minskar till exempel kommunens lån och ränteutgifterutgifter.

Den andra stora åtgärden i vår budget är interna omflyttningar. Bland annat påbörjar vi en minskning av administration och chefer med 216 tjänster som istället förflyttas till omsorg, skola och förskola.

Kanske är det denna åtgärd som en del ser som oansvarigt och ogenomtänkt?

Jag kan försäkra att så inte är fallet. Med vår modell kan vi genomföra de största ekonomiska och personella tillskotten av alla partier, Och märk väl: utan att höja skatten, utan att skuldsätta kommunen och utan att förstöra överskottsmålet.

Förflyttning av tjänster från administration till kärnverksamhet, räddar inte bara kärnverksamheterna, det är också en påbörjad återdemokratisering av vår verksamhet och våra arbetsplatser.

Vår kommun, liksom hela kommunsverige har under lång tid varit utsatt för, inte bara nedskärningar och privatiseringar, utan också en enorm tillväxt av byråkrati, titelhysteri, hittepåjobb, dokumentationshysteri och förnedrande värdegrundsprojekt.

Tillväxten har skadat demokratin eftersom alltmer bestämmande förflyttas från politiken, alltså från de folkvalda, till en administration som på grund av tillväxten tenderar att bli en stat i staten med egna intressen att bevaka.

Dessa effekter är inte okända. Det har kunnat beläggas under alla tider och under alla sorters samhällsssystem.

Jag tror inte att den svenska statsapparatens egentliga grundare rikskanslern Axel Oxenstierna hade blivit särskilt imponerad av denna groteska och enormt kostsamma utveckling.

Men det börjar spricka i fogarna på dagens byråkratbygge. För inte så länge sedan beslutade karolinska sjukhuset att avveckla hela 450 administrtiva tjänster. Och på Sahlgrenska sjukhuset, där den socialdemokratiska styrelseordföranden Cecilia Dahlman Eek huserar, har man nu sjösatt ett liknande projekt.

Så i den meningen kan inte Varberg skryta med att ligga i framkant. Men vi har i alla fall ett parti här i fullmäktige som i dessa frågor ligger i framkant. Det är ju åtminstone en god början.

Och vi har också gott stöd i dessa uppfattningar hos bland annat Sveriges främste organisationsteoriprofessor och forskare Mats Alvesson på Lunds Universitet, som också är den mest citerade forskaren inom sina områden i hela Europa.

Till exempel har Offentlig sektors kostnader för pr, kommunikation och reklam ökat och var uppe i nästan två miljarder kronor för 2021. Samtidigt har antalet kommunikatörer i kommuner och regioner ökat närmast lavinartat. Om detta säger han säger så här, och jag citerar:

”– Ibland är det också självförstärkande mekanismer som ligger bakom allt. Fler kommunikatörer ger ofta fler kommunikatörer. Och ju fler som kommunicerar desto mer får man ösa på för att inte drunkna i mängden.

– Sen vill politikerna också synas, märkas och höras. Då blir det viktigare att sprida grandiosa och positiva bilder av kommunen istället för att fokusera på själva kärnverksamheten.” Slut citat.

Tittar man på ansökningsstatistik för högskolor och universitet under höstterminen 2023 så är de fem mest sökta kurserna: kriminologi, psykologi, att leda och driva projekt, ledarskap och kommunikation, samt arbetsrätt, med totalt cirka 9.000 sökande för dessa fem kurser.

Om detta säger Alvesson:

”Istället för att ha flera tusen individer som utbildar sig till yrken som vi redan har ett överskott av så behöver vi människor som arbetar med något nyttigt och vettigt inom kärnverksamheten."

I takt med denna utveckling har som bekant statusen höjts för utbildningar inom beteende- och samhällsvetenskap, kommunikation eller ekonomi. Detta har gett en förvriden bild av vilken typ av arbete som egentligen är viktig för kärnverksamheten.

Alvesson igen:

– Jag tror tyvärr inte att personer med tjusiga utbildningar som blir strateger, verksamhetsutvecklare och konsulter alla gånger är kapabla att förbättra verksamheter. De är ofta bättre på möten, dokumentation och procedurformuleringar… Det gynnar egentligen bara folk som tycker om att babbla.”

Tydliga effekter av denna utveckling är arbetarna på golvet uppfattas som hjälpbehövande klienter som ska skolas av den bättre vetande klassen det vill säga konsulter, projektledare och managers. I denna kontext blir åsikterna från de som faktiskt utför det konkreta arbetet på arbetsplatsen irrelevanta eftersom de inte har rätt normer eller sociala koder, och kan därför aldrig sitta på ”sanningen”.

Och är det inte just detta vi själva ser i de långvariga och ökande motsättningarna mellan omsorgspersonalen och administrationen? Jo, vi anser det.

Och ett sista citat från Alvesson:

” Den halvfrustrerade medelklassen vill hålla på med ledarskap, strategiska frågor och ”förbättra” andra personer genom olika policys och utbildningar. Ofta stjäl detta resurser och uppmärksamhet från det viktiga arbetet i sjukvård, skola, socialtjänst och olika företag.”

Denna genomgång tror jag illustrerar ganska bra vad vi vill åstadkomma med vår budget. Värna kärnverksamheterna och därmed tryggheten. Omstrukturera administration och chefsskap och vinn tillbaka politisk demokrati och större koppling mellan kärnverksamheternas folk och beslutsfattande.

Och här avslutar jag.

Vi vill vara tydliga med att vi tycker det räcker med detta korta anförande här, eftersom vi inte i första hand har tillverkat denna budget för er som sitter här, utan för medborgarna i vår kommun.

Vi kommer att ta ut den till vanligt folk för att visa att visst går det att tillverka en behovsanpassad folklig budget.

Och vårt budskap är som alltid: Engagera er, lägg er i, organisera er, både på jobbet och i det övriga samhället. Så motverkar vi elitstyre, så medverkar vi till att återta folklig demokrati.

Med dessa korta ord yrkar jag bifall till vår budgetmotion.

Storm över Europa

 Läget bland Europas eliter är skakigt. Kriget i Ukraina ser ut att gå mot sitt slut vilket innebär kraftigt minskade vinster inom bland annat krigsindustrin.

Av EU:s 26 medlemsländer träffades endast 13 st till krismöte. Beskedet var att kriget ska fortsätta.

Förutom att detta innebär en allt större risk för storkrig i Europa, betyder det att satsningarna på militären fortsätter och ökar.

Detta tillsammans med det faktum att europeisk ekonomi går på knäna, arbetslösheten ökar, Tyskland riskerar avindustrialiseras, de stora bilfabrikerna stänger (för första gången) fabriker...allt detta betyder att nedskärningar inom allt det vi förknippar med välfärdssamhälle kommer att öka dramatiskt.

Detta kommer att leda till allt starkare motsättningar mellan överklass och arbetande befolkning i Europa. När priserna ökar, hyrorna skenar, välfärden i form av sjukvård går sönder, då kommer stora delar av de europeiska befolkningarna att protestera.

Men precis som i Rumänien där EU-byråkratin inte kunde godkänna valresultatet eftersom "fel" parti med "fel" budskap (avspänning och fred i europa) vann så ogiltigförklarades valet.

Visste du att över 500.000 människor demonstrerade i Bukarest mot att valet ogiltigförklarades. Troligen gör du inte det eftersom liberalismens korrumperade media inte vill berätta såna nyheter för dig.

Det är i samma anda som svensk media aldrig vill berätta för dig när folk protesterar runt om i vårt land.

Överallt inom EU jagas redan organisationer och privatpersoner som framför sina åsikter. De bötfälls, förbjuds och sätts i fängelse.

Det vi bevittnar är en avdemokratisering. Man kan också beskriva det som att den liberala demokratins järnnäve visar sitt fula tryne när folken inte gör som de vill.

De stora folkliga protesterna kommer att sprida sig. Välfärd, jobb, mat, riktig demokrati osv kommer det att stå på banderollerna.

Detta kommer att övergå i stora sammanstötningar med makten. Strejker kommer att öka och hota kapitalägarnas vinster.

Ur detta vill jag tro och hoppas att det växer fram nya och okorrumperade arbetarpartier som kan samla de arbetande folken i kamp för social- och ekonomisk rättvisa, och FRED.

Visa statistik och annonser

Boosta inlägg

Alla reaktioner:

62Heidi Levin, Ingemar Ericsson och 60 andra